”Kvinnan som står i mitt badrum dog på 50-talet”

PAJALA. Vem är kvinnan som syns i Mias badrumsspegel?

– Det är inte jag på bilden – och det fanns ingen annan i lägenheten. Ett medium sa till mig att det är en kvinna som hette Eeva som dog på 50-talet.

säger att hon alltid har kunnat se och förnimma saker som andra inte känner av. Men när hon började inreda sin lägenhet med loppisfynd eskalerade det.

– Jag är väldigt inredningsintresserad och en period hade jag bara gamla saker här hemma, möbler, textilier – allt. Jag tror att mycket av det här kom från de gamla sakerna, säger Mia.

Hon berättar om känslan av att alltid vara iakttagen – ”speciellt i badrummet, det är inte trevligt att gå på toaletten om man känner att någon tittar på en”, hur det kändes som om en kall vind drog igenom rummet, hur saker plötsligt och oförklarligt rörde på sig, hur hon såg svarta skuggor i de gamla speglarna.

■ ■ ■

– En kväll började en lampa blinka, den släcktes och tändes, släcktes och tändes, ljudet från knappen hördes onaturligt högt, ”klick-klick-klick”. Jag släckte lampan och stod och tittade på den, men den fortsatte att tändas och släckas och klickljudet fortsatte. Jag visste inte vad jag skulle göra, det slutade inte.

Mia tog sin tillflykt till sängen, kröp ner under täcket och försökte stänga ute det oförståeliga. Då kände hon hur en osynlig hand strök henne över benen och håret och kittlade henne under fotsulorna.

– Då kom min pojkvän hem. Direkt då han öppnade dörren slutade det.

Mia beskriver badrummet som det ”värsta” i lägenheten, det rum där den osynliga närvaron kändes som mest påträngande. Periodvis vågade hon nästan inte tvätta bort sminket runt ögonen för att hon tyckte att det var så obehagligt att blunda där inne.

Bilden där kvinnan syns i badrumsspegeln togs för fem år sedan.

– Jag skulle ta kort på min lilla dotter som satt på sin nya trampbil i hallen. Men hon ville inte titta in i kameran, hon tittade bara in i badrummet. Jag tog en bild i alla fall och så tänkte jag inte mer på det.

Först ett år senare när Mia tittade igenom gamla bilder upptäckte hon att det fanns ett främmande ansikte i badrumsspegeln.

Mia tyckte att det var skönt att få ett slags bevis på det hon länge hade känt, att det fanns någon i badrummet. Kvinnan som syns på bilden harMia dock aldrig sett.

– Jag kände bara en närvaro och såg en svart skuggfigur ibland.

– När jag lade ut bilden på nätet skrev folk att det var jag själv som syntes i spegeln eller att jag hade photoshopat bilden. Men jag hade blont hår på den tiden, kvinnan på fotot är mörkhårig, och jag kan inte ens photoshop.

Mia kontaktade ett medium och frågade om bilden. Hon fick svaret att kvinnan på fotot hette Eeva och hade levt på 50-talet. Den här kvinnan skulle ha varit otrogen mot sin man och i sin djupa ånger tröstat sig med att röka cigarretter. Kvinnan skulle ha avlidit i TBC eller lungcancer.

Enligt mediet hade den här kvinnan ingen koppling till vare sig Mia eller hennes lägenhet.

– Hon hade sökt sig upp hit från en gård längre ner för att jag är öppen och mottaglig. Jag har fått för mig att hon kommer från det där huset där nere, det är ett riktigt kråkslott, säger Mia och pekar ut genom fönstret mot ett illa medfaret ödehus.

Mediet berättade vidare att Eeva förde med sig dåliga energier och kunde försämra immunförsvaret för dem som kom nära henne. Därför hade mediet enligt egen utsago drivit ut Eeva ur lägenheten och skickat tillbaka henne till den plats hon kom ifrån.

– Allt det här skedde via mejl, vi träffades aldrig och mediet tog inte betalt. Men det blev lugnare efter det. Jag kände fortsatt närvaro, men jag tror inte att det var den här kvinnan längre.

Nu har Mia gjort sig av med alla de gamla möblerna och sakerna. Lägenheten är helt nyinredd och hon känner inte längre av några konstigheter i sitt hem.

– Jag är medveten om att många människor tycker att jag är knäpp och att jag inbillar mig. Men jag vet själv vad jag har sett och upplevt, jag vet att jag inte är psykiskt störd på något sätt. Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva sådana här saker och jag har goda vänner och närstående som också tror på mig.

Mia berättar om hur hon lärt sig att lita på sin starka intuition och hur hon känt att hon kunnat prata med sin döde morfar.

Trots att hon ibland blivit skrämd och tyckt att det varit obehagligt är den här förmågan eller känsligheten som hon upplever sig ha ingenting som hon skulle vilja bli av med.

– Absolut inte, jag vill ha det här kvar. Det känns bra att veta att allt inte tar slut när vi dör. Jag skulle vilja lära mig mer, lära mig att använda det bättre.

Källa Aftonbladet, Mia heter helt annat.